Igår var det studenten. Det var en av de roligaste, men garanterat den sorgligaste dagen i mitt liv. Det började med champagnefrukost, betygsutdelning i klassrummet, kyrkan, stadsparken och 12.00 kunde vi skrika "FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN, FYFAN VAD VI ÄR BRA" Betygen är jag nöjd med, 21 Mvg;n och resten, alltså 9 Vg;n. Efter att vi åkt flak och skrikit sönder våra röster var det studentmottagning och jag fick fina presenter som jag blev väldigt nöjd med. På kvällen var vi hos Gustaf, det var då alla känslor kom fram, det var då vi verkligen insåg att vi aldrig mer kommer sitta i samma klassrum och ha roligt tillsammans, sådär som bara vi kan. Lyssna på Simons "får man ta en till?", se Erik strippa, se på när Malin ramlar och sliter upp klänningen, vårt fredagsmys med fika, lyssna på våra mentorers kloka visdomsord eller lyssna på när jag drar mina otroligt dåliga vitsar. Det var då vi insåg att vi alla kommer glida ifrån varandra, folk flyttar redan idag eller imorgon. Det var då vi alla brast ut i gråt, vi grät floder samtidigt som vi kramade varandra och tänkte "tänk om vi aldrig mer ses". Vi grät i över en timme, men efter ett tag kom Gustafs pappa med shot till oss, det var medicinen som gjorde oss glada igen, fick oss på andra tankar.

Hur som helst, kvällen var grym trots att den var så känslofylld,
SP07A, lycka till allesammans så hoppas jag att vi alla ses igen <3